Det känns mer och mer att jag inte har mycket gemensamt med mina vänner längre. Inte nog med att jag snart är den enda singeln och den enda som inte bildat familj. Det växer nämligen magar överallt runt omkring mig. Men det är inte bara det.
Ta tex det där med uppesittakvällen före julafton. Jag var hembjuden till en vän, de skulle bli ett litet gäng. Det skulle bli en lugn uppesittakväll framför.......BINGOLOTTO. Usch, säger jag bara. Bingolotto är aboslut ingenting för mig. Det kryper i hela mig av att sitta framför bingolotto och sitta och dutta rutor och hålla reda på siffror... B 29...Bläähh. Visst, jag vet att det även är annat, uppträdanden, rimstuga och lite så. Men det är ingenting för mig. Visst, det hade vart trevligt att umgås med gänget, gillar dem. Tänkte först vara med, men jag hann inte. Jag gjorde i ordning julklappen och presenten värdparet skulle få. Jag blev klar vid midnatt ungefär. Tog lite längre tid än jag räknat med. Men jag slapp i alla fall att se på bingolotto. Jag har nog bara spelat bingolotto en kanske högst två gånger. Första gången var när Loket hade det. Mina morföräldrar brukade ha med sig en varsin bingolott till oss när de kom till oss under julhelgen. I flera år kom de med dess bingolotter. Jag tror jag satt med en gång, resterande år fick de ta över mina lotter. Det spelade ingen roll för mig att det var uppesitta kväll och att umgås med familjen. Jag satt inte med och såg på´t. Men jag verkar vara den enda. Det är nog något jag har missat.....
En annan vän till mig och en vän till henne har bjudit in mig till att fira nyår med dem och några fler. Det ska vara en lugn kväll med något gott att äta och umgås och ha trevligt bland vänner och bekanta. Jag tackade genast ja till inbjudan och kände att det kommer säkert bli jättebra. En lugn och trevlig kväll utan några större krav. Jag slipper sitta själv hemma (Jag vet att förra året VALDE jag att sitta hemma själv under nyår) men i år ville jag vara med vänner. Men när jag idag fick ett sms från min vän så fick jag genast känslan av att jag hellre stannar hemma i år också. Låt mig förklara varför:
I det här meddelandet från min vän stod det "Tror jag glömt säga att det är klänning eller kjol som gäller på nyår" VA!!! Klädtvång. Det är bland det värsta jag vet när jag går bort att det är klädtvång. Jag ogillar verkligen fina middagar där man ska vara uppklädd till tänderna och känna sig obekväm. Visst, många känner sig säkert jättefina och trivs bra i klänning eller kjol. Men jag är absolut inte en av dem. Jag känner mig obekväm och vantrivs. Jag trivs som bäst i byxor. Så vad hände med den trevliga, lugna kvällen med goda vänner? Att känna sig tvungen till något som får en att vantrivas känns inte som en bra början på den kvällen. Så som svar fick hon att jag nog då stannar hemma istället för jag gillar inte fina middagar med klädtvång. Då skrev hon som svar:
"Nej men hallå...Kjol har du ju! Bara middag med vänner och lekar. Blir jättekul!"
Vi har nog olika uppfattningar om vad som är kul. För det första gillar jag inte klädtvång så det är ju inget kul. Och LEKAR?? Jag har aldrig gillat lekar heller. Jag brukar ha svårt för det när man tex är med på midsommarfiranden och de ska ha lekar med, jag gillar det inte. Inte för att jag är en dålig förlorare, jag är van, jag vinner väldigt sällan. Det är jobbigt när man blir ihoptvingad i lag och ska tävla och det ställs en massa krav på en. Så skäms man om man inte är tillräkligt bra utan gör så att laget man är med i förlorar. Eller att behöva stå framför alla och prestera. Då får jag nästan halvt om halvt panik. Spelar ingen roll vilka som är med, jag grips av panik. Kanske skulle klara av det om det bara var familjen, men bland vänner och bekanta och sådana man knappt känner. Då går det bara inte. Då gör jag oftast jättedåligt ifrån mig för att komma ifrån så fort som möjligt. Det har nog lite med min torgskräck som ibland gör sig påmind. Klarar inte stora folksamlingar, inte små heller om jag ska stå i centrum. Som charader är bara att total glömma. Och det lär vara med. Shit!
Som sagt, jag är inte en person som är förtjust i lekar. Jag är då hellere för sällskapsspel så som Yazzy, fia med knuff, kina schak, plump (kortspel) m m.
Så klädtvång och lekar får mig nog nästan att hellre välja att stanna hemma istället i år igen, eller om jag har någonannastans att ta mig där det inte är fåniga lekar och klädtvång.
Visst har jag kjol, men är det fel dag och jag inte trivs med mig själv, som jag oftast inte gör, då klarar jag inte av kjol eller klänning. Jag har en kjol som jag tycker mycket om och kan ev trivas i, det tråkiga är att jag har absolut ingenting som passar bra till den, inte så att det blir uppklätt som de vill i alla fall.
Jag var så glad över att jag inte var med på milleniumskiftet och firade med vännerna för då var de uppklädda till tusen och hade till och med en tävling om vem som var finast klädd, de hade alltså en röstning på vem som blev festens kung och drottning, de som var finast. Jag gillar inte sådant. Det har inget med avundsjuka att göra, nej, snarare då att jag mår tillräkligt dåligt som det är, jag behöver inte få bekräftat mer hur ful jag är.
Så, som jag känner just nu så har jag ingenting gemensamt med mina vänner. Vi är så olika. Olika uppfattningar om vad en lugn trevlig kväll med vänner är.
Det blir nog en ensam nyårskväll även i år. För att slippa känna mig värre än vad jag vanligen gör.
Självklart önskar jag att jag kunde uppskatta sådana saker också, klä upp sig och leka lekar med vänner och trivas och tycka det är kul. Men nu är jag tyvärr inte den typen.
Ta tex det där med uppesittakvällen före julafton. Jag var hembjuden till en vän, de skulle bli ett litet gäng. Det skulle bli en lugn uppesittakväll framför.......BINGOLOTTO. Usch, säger jag bara. Bingolotto är aboslut ingenting för mig. Det kryper i hela mig av att sitta framför bingolotto och sitta och dutta rutor och hålla reda på siffror... B 29...Bläähh. Visst, jag vet att det även är annat, uppträdanden, rimstuga och lite så. Men det är ingenting för mig. Visst, det hade vart trevligt att umgås med gänget, gillar dem. Tänkte först vara med, men jag hann inte. Jag gjorde i ordning julklappen och presenten värdparet skulle få. Jag blev klar vid midnatt ungefär. Tog lite längre tid än jag räknat med. Men jag slapp i alla fall att se på bingolotto. Jag har nog bara spelat bingolotto en kanske högst två gånger. Första gången var när Loket hade det. Mina morföräldrar brukade ha med sig en varsin bingolott till oss när de kom till oss under julhelgen. I flera år kom de med dess bingolotter. Jag tror jag satt med en gång, resterande år fick de ta över mina lotter. Det spelade ingen roll för mig att det var uppesitta kväll och att umgås med familjen. Jag satt inte med och såg på´t. Men jag verkar vara den enda. Det är nog något jag har missat.....
En annan vän till mig och en vän till henne har bjudit in mig till att fira nyår med dem och några fler. Det ska vara en lugn kväll med något gott att äta och umgås och ha trevligt bland vänner och bekanta. Jag tackade genast ja till inbjudan och kände att det kommer säkert bli jättebra. En lugn och trevlig kväll utan några större krav. Jag slipper sitta själv hemma (Jag vet att förra året VALDE jag att sitta hemma själv under nyår) men i år ville jag vara med vänner. Men när jag idag fick ett sms från min vän så fick jag genast känslan av att jag hellre stannar hemma i år också. Låt mig förklara varför:
I det här meddelandet från min vän stod det "Tror jag glömt säga att det är klänning eller kjol som gäller på nyår" VA!!! Klädtvång. Det är bland det värsta jag vet när jag går bort att det är klädtvång. Jag ogillar verkligen fina middagar där man ska vara uppklädd till tänderna och känna sig obekväm. Visst, många känner sig säkert jättefina och trivs bra i klänning eller kjol. Men jag är absolut inte en av dem. Jag känner mig obekväm och vantrivs. Jag trivs som bäst i byxor. Så vad hände med den trevliga, lugna kvällen med goda vänner? Att känna sig tvungen till något som får en att vantrivas känns inte som en bra början på den kvällen. Så som svar fick hon att jag nog då stannar hemma istället för jag gillar inte fina middagar med klädtvång. Då skrev hon som svar:
"Nej men hallå...Kjol har du ju! Bara middag med vänner och lekar. Blir jättekul!"
Vi har nog olika uppfattningar om vad som är kul. För det första gillar jag inte klädtvång så det är ju inget kul. Och LEKAR?? Jag har aldrig gillat lekar heller. Jag brukar ha svårt för det när man tex är med på midsommarfiranden och de ska ha lekar med, jag gillar det inte. Inte för att jag är en dålig förlorare, jag är van, jag vinner väldigt sällan. Det är jobbigt när man blir ihoptvingad i lag och ska tävla och det ställs en massa krav på en. Så skäms man om man inte är tillräkligt bra utan gör så att laget man är med i förlorar. Eller att behöva stå framför alla och prestera. Då får jag nästan halvt om halvt panik. Spelar ingen roll vilka som är med, jag grips av panik. Kanske skulle klara av det om det bara var familjen, men bland vänner och bekanta och sådana man knappt känner. Då går det bara inte. Då gör jag oftast jättedåligt ifrån mig för att komma ifrån så fort som möjligt. Det har nog lite med min torgskräck som ibland gör sig påmind. Klarar inte stora folksamlingar, inte små heller om jag ska stå i centrum. Som charader är bara att total glömma. Och det lär vara med. Shit!
Som sagt, jag är inte en person som är förtjust i lekar. Jag är då hellere för sällskapsspel så som Yazzy, fia med knuff, kina schak, plump (kortspel) m m.
Så klädtvång och lekar får mig nog nästan att hellre välja att stanna hemma istället i år igen, eller om jag har någonannastans att ta mig där det inte är fåniga lekar och klädtvång.
Visst har jag kjol, men är det fel dag och jag inte trivs med mig själv, som jag oftast inte gör, då klarar jag inte av kjol eller klänning. Jag har en kjol som jag tycker mycket om och kan ev trivas i, det tråkiga är att jag har absolut ingenting som passar bra till den, inte så att det blir uppklätt som de vill i alla fall.
Jag var så glad över att jag inte var med på milleniumskiftet och firade med vännerna för då var de uppklädda till tusen och hade till och med en tävling om vem som var finast klädd, de hade alltså en röstning på vem som blev festens kung och drottning, de som var finast. Jag gillar inte sådant. Det har inget med avundsjuka att göra, nej, snarare då att jag mår tillräkligt dåligt som det är, jag behöver inte få bekräftat mer hur ful jag är.
Så, som jag känner just nu så har jag ingenting gemensamt med mina vänner. Vi är så olika. Olika uppfattningar om vad en lugn trevlig kväll med vänner är.
Det blir nog en ensam nyårskväll även i år. För att slippa känna mig värre än vad jag vanligen gör.
Självklart önskar jag att jag kunde uppskatta sådana saker också, klä upp sig och leka lekar med vänner och trivas och tycka det är kul. Men nu är jag tyvärr inte den typen.
