Jag har sån ångest i kroppen. När jag vaknar på morgonen vaknar jag med en klump som trycker i bröstet. Ja, det är ju ingen klump där, men det känns som att jag har något stort och tungt i bröstet som tynger ner mig.
Längtar så efter att få träffa någon. Att somna bredvid någon man tycker om och vakna upp bredvid den personen. En famn att krypa tätt intill och känna sig trygg och omtyckt hos.
Men jag orkar inte leta efter honom längre. Efter hur man blir behandlad av dem man är nära på att falla för, så finns det inte längre någon ork eller tro på att det finns någon för mig där ute.
Kommentera