Hur länge kommer den här jobbiga känslan att hålla i sig denna gång? Jag bröt ihop ett par gånger under gårdagen. Efter jobbet tog jag mig iväg för att träna, men det tog verkligen emot. Kan inte påstå att jag tog i så jag skulle nog lika gärna kunnat skippat träningen. Och orken fanns inte men jag tvingade på mig en liten promenad efter träningen. Måste försöka komma igång igen. Men orken finns inte längre.
Jag kände mig rätt lugn igår kväll, förutom att det känns tungt i bröstet. Men jag grät i alla fall inte. Känner att hjärtat slår lite extra hårt och tungt. Trots djupa andetag så känns det knappt som att jag får någon luft. Jag sover något så extremt dåligt. Natten till igår la jag mig redan klockan 22, vilket är tidigt för en nattuggla som mig. Men jag var så extremt trött, tror att jag för en gång skull somnade ganska omgående. Men vaknade klockan 4:20 och hade svårt att somna om. Låg kvar i sängen till klockan ringde kl 6. Igår kväll gick jag och la mig vid midnatt och vaknade runt 4 i morse och kunde inte somna om ordentligt. Vaknade till och från fram till klockan ringde. Jag orkar verkligen inte må så här längre. Undrar om det är någon typ av ångest.
Jag vet att det är helt absurt att må så här dåligt av en person jag endast känt i 3 veckor. En person jag bara träffat 3 gånger. Men jag tror jag vet att det egentligen inte är över honom jag mår dåligt, utan över situationen. Jag vill ju så gärna träffa någon, vill verkligen inte vara singel längre. Och det var så trevligt i hans sällskap och jag hade sett fram emot att få träffa honom igen. Att äntligen få träffa någon mer än 3 gånger. Och när vi skilldes åt sa han att han ville ses igen. Vi skrev till varandra dagligen under veckan och så helt plötsligt utan förvarning, slutar han höra av sig eller svara. Vad gjorde jag för fel? Varför blir jag alltid behandlad på det här sättet? Det hade nog känts så mycket bättre om han bara skrev till mig istället att han inte vill träffas mer. För den här kalla behandligen gör så ont. Jag uppskattar ärlighet framför att bli behandlad som luft, som ingenting. Varför säger killar alltid "Vi hörs", "Vi ses", "Det här var trevligt, det får vi göra om" och "Jag trivs i ditt sällskap och vill träffa dig igen" och så slutar de att höra av sig? Vad är meningen med att behandla sina medmännsikor på detta sättet? Vi är vuxna människor, det borde inte vara så svårt att säga som det är istället.
Kommentera