Jag har nu vart singel sedan våren 2012. De två första åren gick till att ta körkort och fokusera på mig själv och min hälsa. När jag sedan kände att nu är det dags att träffa någon, jag känner mig redo att gå vidare och det enda som saknas är någon att dela livet med, en käraste och en bästa vän. Sökandet började och jag registrerade mig på dejtingsiten HappyPancake i april 2014.
Nu är det april 2015, och jag är fortfarande lika ensam och singel som jag vart de senste 3 åren. Och jag mår verkligen inget bra. Förra året gick jag på många dejter. De allra flesat blev bara att man träffades en gång. Och det längsta jag har kommit är 3 dejter, sedan slutar killarna att höra av sig. Och jag vet inte vad jag gör för fel eller vad det är för fel på mig. Vid tre tillfällen har jag träffat killar som jag gillat och nära att falla för.
Den första var i juni 2014. Vi hade en lång första träff och det var hur trevligt som helst och ingen av oss ville egentligen att dejten skulle ta slut. Dagen efter att vi sågs så hörde han av sig en massa, jag hade inte riktigt tid att svara hela tiden då jag var ute med några vänninor och gick på bio. Han var så på, nästan lite för mycket. En helg var Jag iväg på ett bröllop i en annan stad och han frågade om jag hade tid att ses på söndagen. Visst sa jag, om jag inte kommer hem för sent. Jag hörde av mig när jag kom hem, men fick inget svar, på 3 dagar. Men så helt plötsligt kom ett svar och han påstod att han hade haft problem med sin telefon. Så vi träffades igen, och det kändes bra det också. Och bara några dagar senare träffades vi en tredje gång. Jag började tycka om honom. Efter tredje träffen skrev han att han ville ses igen och vi hade kontakt i några dagar. Jag frågade sedan till helgen om han ville ses. Då var han sjuk och sa att "Jag hör av mig i morgon" Efter det hörde jag aldrig från honom igen. Och han svarade inte när jag försökte kontakta honom och han hade blockat mig på HP redan efter första ggr vi sågs. Jag mådde skit dåligt i ett par veckor. Vet att vi bara träffades 3 ggr. Men behandligen gör ont. Att få höra att personen man håller på att falla för vill träffas igen men så istället hör man aldrig från personen igen. Det gör så ont. Hur svårt kan det vara att bara säga som det är? Att man inte är intresserad av att ses igen istället för att bara ignorera en person. Betyder man så lite för sina medmänniskor?! 8 månader senare fick jag ett "Förlåt" på HP. 8 MÅNADER!!!!!
Den andra personen träffade jag i mitten av augusti. Han vart jag jätte intresserad av redan första ggr vi sågs. Jag föll för hans charm. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag tillsammans. Men vi böt aldrig nummer utan skrev till varandra på KIK. Han frågade mig om jag ville ses igen, och det ville jag absolut. Det dröjde dock 6 veckor innan vi fick till en andra träff. För han var hela tiden upptagen med fotboll, golf, eller så var han sjuk eller hade tvättstugan. Det var en massa orsaker till att han inte hade tid att träffas. Men vi hade ändå mycket kontakt på KIK och han var så flörtig och charmig. Andra träffen blev mycket kort. Han var trött och orkade inte träffas så länge. Efteråt sa han "Det här var trevligt, det får vi göra om" Jag har lärt mig att de orden inte betyder vad man tror. Hans flörtighet och charm försvann. Han var väldigt kort i ton till mig på KIK. Så jag skrev rakt ut som det var, att jag var intresserad av att lära känna honom och träffa honom fler gånger. Jag fick inget svar och han försvann. Det gjorde ont. Återigen så fort jag börjar känna något för en person, så försvinner han spårlöst. Men helt plötsligt hör han av sig igen efter 2 1/2 månad. Jag förstod inte alls vad han ville efter den tiden. Men vi skrev lite fram och tillbaka på kik. Och i julas träffades vi en tredje gång. Och jag gillar honom. Men tyvärr verkar han inte känna detsamma för vi har inte träffats igen efter det. Han hör av sig lite då och då på KIK men han verkar inte vilja lära känna mig, inte träffa mig. Och jag har sagt flera ggr till honom att jag gillar honom. Men jag får ingen respons. Jag tror varje ggr också att när jag skriver det tillhonom så försvinner han, som förra ggr. Men nej, han fortsätter att höra av sig någon gång då och då. Men jag vet att han inte är intresserad. Så han borde sluta höra av sig. Det är jobbigt att höra från honom. För jag skulle vilja ha honom mer än som en kik kompis.
Det var en kille jag träffade senare i höstas. Och det var mycket trevligt och vi kände båda att vi ville ses igen. Problemet var att han skulle resa till Nepal och vara borta i en månad. Så jag väntade på honom. Men när han kom hem så hade han så fullt upp och hade heller inte tid att träffas. Det tog 2 1/2 månad innan vi sågs igen. Och då kände vi båda efter andra träffen, att det inte fanns något där. Det hade nog gått för lång tid emellan. Han sa "Vi ses" när vi skilldes åt, och jag har lärt mig att det betyder att vi inte kommer att ses så jag sa "sköt om dig" vilket tydligen betyder detsamma. Jag fick i alla fall ett sms några dagar senare från honom där han skrev att det inte kändes rätt och inte ville ses igen. Jag uppskattade att han i alla fall hörde av sig och skrev det. Så jag svarade att det var samma för mig och önskade honom all lycka.
Efter det har det inte blivit så mycket fler träffar. Fått några som jag skrivit med men som aldrig lett till någon träff. Och dessutom började jag bli så fruktansvärt less på allt dejtande som inte leder till något. Jag vill ju så gärna träffa någon, så redo att träffa någon, släppa någon in på livet igen, vill absolut inte vara singel längre. Och alla på HP verkar vara lyckliga singlar och har fullt upp i livet med träning och resande och barn, så man undrar lite vad de gör där, för de verkar inte ha tid till att träffa någon. Och jag känner varje gång jag läser en profil och vad de söker efter, att jag absolut inte passar in.
I somras fick jag kontakt med en kille som verkade gullig. Vi skrev på kik några dagar, sedan försvan han tvärt. Och nu kontaktade han mig igen och bad om ursäkt för att han försvann. Jag tänkte att det gjorde inget, vi hann ju aldrig träffas. Så vi skulle ge det ett nytt försökt att träffas och lära känna varandra och han lovade att inte bara försvinna igen. Vilket vi gjorde. Men det blev nog lite fel. Det gick nog lite för fort fram. Vi träffades på lördagen veckan före påsk. Sedan träffades vi två gånger under påsken. Så tre träffar även där. En väldigt mysig, go och snäll kille och jag trivdes jättebra i hans sällskap och kände att det var det här jag har saknat, det var det här jag har längtat efter. Och han verkar så enkel och vanligt, precis som jag. Vi hade jätte trevligt tillsammans. Och när han åkte hem i måndags så frågade jag "Innebär det här att jag får träffa dig igen" Det innebar det sa han, han ville ses igen. Dock skulle han vara upptagen på fredagen så då kunde han inte ses, om jag ville ses igen. Vi hade daglig kontakt på kik under veckan och han skrev att det kommer fler tillfällen där vi kommer att ses. Det gjorde mig glad. Jag kände att jag gillade honom och ville gärna lära känna honom bättre och träffa honom fler gånger. Jag tänkte, äntligen någon jag kommer få träffa fler än tre gånger. I fredags kväll önskade han mig en trevlig kväll. Och tyvärr var detta det sista jag hört från honom. Jag skrev till honom i lördags på kik. Han lästa aldrig det jag skrev och han svarade inte. Jag väntade några dagar för att se om han skulle höra av sig, men det har han inte gjort. Jag skrev till honom igen igår morse, det meddelandet gick inte ens fram. Så han har blockat mig eller tagit bort kik.
Detta har gjort att jag totalt brytit ihop. Jag kan inte sova, jag har vaknat mitt i nätterna och inte kunnat somna om, jag orkar inte bry mig om något. Jag orkar knappt ta mig till jobbet men gör det ändå. Jag har inte orkat ta mig iväg och träna, utan har bara åkt raka vägen hem. Jag hoppade kören igår kväll. jag bryter ihop och gråter titt som tätt. Gick och la mig tidigt igår kväll och vaknade kl 4:20 och kunde inte somna om. Jag kommer inte ur denna dåliga känsla jag har. Jag förstår inte att alla jag börjar få tycke för slutar bara tvärt höra av sig. De säger att de vill ses igen och sedan slutar de bara höra av sig. Och det gör så fruktansvärt ont. Jag vet att vi bara träffats 3 gånger och det borde inte göra så ont. Men det är just behandlingen som gör ont. Inte att vi kanske aldrig mer kommer att ses. Jag hade hellre uppskattat ett "Det har vart trevligt, men jag känner inte att jag vill träffas igen för det känns inte rätt" Ja, eller något i den stilen, istället för att bara bli utfryst, bli ignorerad. Det är den kalla behandlingen som gör så förbannat ont. Och det är inte för att just han har gjort det mot mig, utan för att alla verkar tycka det är okej att göra så mot mig. De sliper ju ta tag i det. De bara slutar höra av sig och slipper känna något, och struntar totalt i vem det är som de sårar. Varför kan ingen bara vara ärlig mot mig och säga som det är istället?
Det verkar inte som att det finns någon till mig där ute. Och jag som inte vill vara singel och ensam längre. Att det ska vara så svårt att träffa någon! Men jag märker hur dåligt jag mår av dejtandet. Man borde inte behöva bryta ihop och må så här dåligt så här ofta. Så det blir helt enkelt att lägga ner dejtandet. Får försöka ta mig ur den här dåliga känslan jag har och återgå till fokus på mig själv, träning och kost och hitta något annat i livet helt enkelt. För ensamheten på kvällar och helger klarar jag snart inte av längre.
2 kommentarer
Anonym
27 Dec 2015 10:57
Vehur det känns, när jag läser ditt blogg inlägg känns det som jag har skrivit det.
Sofia
31 Jan 2020 20:01
Känner igen det du skriver allt för väl. Blev precis ghostad och blockad efter tredje dejten och 2 månaders daglig kontakt. Vad gör jag för fel? Vad är det jag missar? Det gör så JÄVLA ont!!! Allt verkar ju bra några dagar efter dejt och poff borta 😔 lider med dig
Kommentera