Han, den där personen som jag ibland inte orkar med på jobbet, kom in till mig idag och pratade lite så frågade han mig "Är du fortfarande trött och irriterad?"
Han syftade på att jag i måndags sa att jag kände mig jättetrött och på dåligt humör. Som en liten varning. Med tanke på hur irriterad jag kan bli på honom bara en vanlig dag när jag känner mig pigg och glad så kan jag bara tänka mig hur det blir en dag när jag känner som jag gjorde i måndags. Jag höll mig undan. Men när vi stod i lunchrummet i måndags så sa jag bara det att jag kände mig på dåligt humör. "..så passa dig jävligt noga" sa jag lite ironiskt. Han förstod att jag inte menade allvar.
Jag vet ju hur jag själv är, men jag har blivitt bra på att kontrollera mig ändå. Men när jag känner att det är svårt, då håller jag mig för mig själv.
Men det känns lite dumt när han kommer och frågar mig idag om jag forftarande känner som jag gjorde i måndags, om inte annat borde det väl märkas att jag inte kännt mig lika irriterad. "Men det var ju flera dagar sedan.." Jaha, i förregår, sa han. "nej, i måndags, det är torsdag idag" -Är det torsdag?
Han hade fått för sig att det bara var onsdag.
Men en sak som jag inte riktigt står ut med på jobbet. Det är när chefen är på honom och de börjar samtala högt, nästan skriker åt varandra. Jag mår dåligt av att höra deras tjafs. Idag stod min kollega inne hos mig när de började tjafsa högt och irriterat på varandra och chefen ställde frågor som inte blev besvarade. "usch, vad jobbigt" sa jag högt till min kollega varpå hon höll med mig. Det är inte kul för oss andra att höra på deras tjafs. Jag tror dessutom att chefen överdramatiserar lite också. Men det märks att han också blir lite väl irriterad på den här personen emellanåt. Så på ett sätt tycker jag nästan lite synd om honom. Men ändå har jag svårt för personen från stund till stund.
Han syftade på att jag i måndags sa att jag kände mig jättetrött och på dåligt humör. Som en liten varning. Med tanke på hur irriterad jag kan bli på honom bara en vanlig dag när jag känner mig pigg och glad så kan jag bara tänka mig hur det blir en dag när jag känner som jag gjorde i måndags. Jag höll mig undan. Men när vi stod i lunchrummet i måndags så sa jag bara det att jag kände mig på dåligt humör. "..så passa dig jävligt noga" sa jag lite ironiskt. Han förstod att jag inte menade allvar.
Jag vet ju hur jag själv är, men jag har blivitt bra på att kontrollera mig ändå. Men när jag känner att det är svårt, då håller jag mig för mig själv.
Men det känns lite dumt när han kommer och frågar mig idag om jag forftarande känner som jag gjorde i måndags, om inte annat borde det väl märkas att jag inte kännt mig lika irriterad. "Men det var ju flera dagar sedan.." Jaha, i förregår, sa han. "nej, i måndags, det är torsdag idag" -Är det torsdag?
Han hade fått för sig att det bara var onsdag.
Men en sak som jag inte riktigt står ut med på jobbet. Det är när chefen är på honom och de börjar samtala högt, nästan skriker åt varandra. Jag mår dåligt av att höra deras tjafs. Idag stod min kollega inne hos mig när de började tjafsa högt och irriterat på varandra och chefen ställde frågor som inte blev besvarade. "usch, vad jobbigt" sa jag högt till min kollega varpå hon höll med mig. Det är inte kul för oss andra att höra på deras tjafs. Jag tror dessutom att chefen överdramatiserar lite också. Men det märks att han också blir lite väl irriterad på den här personen emellanåt. Så på ett sätt tycker jag nästan lite synd om honom. Men ändå har jag svårt för personen från stund till stund.
