Yezziez blogg

I fredags kväll var tanken att jag skulle gå ut. Efter jobbet var jag och klippte mig (jag vet, jag tycker inte heller att det syns, men det känns i hårtopparna) sedan tog jag bussen hem. Kände mig jätte trött och seg. Min vän som jag skulle träffa var ute med sitt jobb och showen de tittade på skulle sluta klockan 23.00. Jag gjorde mig i ordning, duschade, sminkade mig, klädde på mig lite så där uppklädd som man vill vara när man går ut. Det enda jag hade kvar var att sätta på mig skor och jacka och bege mig. Men jag kände mig så uppsvullen och lite illamående och alldeles för trött. Och klockan 23 känns på tok för sent för att börja kvällen på, speciellt när jag hunnit vara hemma i ett par timmar.

Min kropp sa helt enkelt ifrån, så jag skickade ett meddelande till min vän att jag stannar hemma. Det är lite synd eftersom vi träffas så sällan sedan hon blev mamma. Men ibland måste man lyda när kroppen säger ifrån. Sedan att en sak kom igång samma kväll som jag inte haft på 5 år gjorde ju inte saken bättre. Så det blev istället en rätt tidig kväll i säng för mig. Men med min vän är det så att sedan hon blev mamma ska hon alltid försöka klämma in en på ett hörn när hon har annat inplanerat, två flugor i en smäll som hon så fint uttryckte det förra gången hon försökte med samma sak. Det känns lite trist att hon inte har möjligheten att avvara några få timmar för en gammal vän utan måste "klämma in en på ett hörn" när hon har annat inplanerat samtidigt. Men jag klandrar henne inte. Jag har förstått det att när man får barn/familj så finns det helt enkelt inte någon tid över för vännerna.
 
Och så var det det där med klippningen. Frisörskan undrade vart jag klippt mig tidigare, för håret var så ojämnt klippt. Ja, inte så konstigt, jag var ju jättemissnöjd sist jag klippte mig. Hon ägnade mer tid åt att föna mitt hår än att klippa det sist, så det förvånar mig inte alls om håret var så ojämnt. Jag sa till frisörksan att hon kunde ta ordentligt på topparna. Jag försöker bli av med alla gamal färg jag har kvar i håret. Men tyvärr verkar det som att frisörer i allmänhet har svårt att klippa mer än pyttelite på mitt hår. Trots att jag säger att det är okej att de tar lite på längden så vägrar de och klipper fjutigt så att det knappt märks att man vart och klippt sig. Nästa gång får jag helt enkelt säga till ordentligt att de kan ta av på längden. Jag har aldrig sagt att jag vill spara längden så jag fattar inte varför de envisas. Men i alla fall så denna gången kändes det i alla fall att håret blev ordentligt genomklippt, även om jag velat ta mer på längden. Och eftersom jag har så rakt hår så klipper jag alltid upp håret, lite etapper för att få volym. Det roliga är att alla frisörer klipper olika. De gör uppklippningar och etapprar så olika, så det är inte konstigt att håret blir så ojämnt. Det är väl därför man ska försöka hitta en och samma att gå till. Men hittintills har jag haft svårt att hitta någon jag trivs med så jag vill komma tillbaka igen.
Men hon som klippte mig i fredags verkade ändå rätt duktigt, synd bara på att hon var så tyst. Sa knappt ett ord under hela tiden. Jag kunde inte komma på något att säga heller för den delen.