15 Oct

15:41
Twitter Facebook

Kisa

0kommentarer

Idag såg jag i industriområdet hemma, en lastbil med släp som fick hjärtat att hoppa upp i halsgropen och slå ett par extra slag. Det stod Kisa frakt på den. Tänk om det var exet som satt bakom ratten. Jag hade velat köra i kapp och titta in i förarhytten och se efter, men då skulle nog körskoleläraren undrat vad jag pysslade med.

Men nu när jag tänkt efter lite så minns jag att han inte längre jobbar för dem. Har för mig att han slutade där strax efter att det tog slut mellan oss.

Det är så otroligt märkligt att det gått så många år, 9 år och en månad sedan, exakt, och ändå finns känslorna kvar där, och saknaden. Och att nått så litet som en lastbil från hans tidigare jobb ska väcka de känslorna igen. Han var min stora kärlek, och jag har nog aldrig riktigt kommit över honom. Och det känns för mig väldigt jobbigt.

Och varför det känns så mycket just nu beror nog till stor del på hur mitt liv ser ut just nu, och på hur ensam jag känner mig. Jag trodde ju självklart att jag kommit längre än vad jag känt idag. Livet är för kort för att hänga upp sig på en person som man förlorat för 9 år sedan.

Kommentera