Slut! Vem kan jag nu ventilera mina dagar med?
Jag sa det, han höll med, hade själv tänkt på det, i en vecka sa han. Det ömmar lite i bröstkorgen. Men vi har väl dragit ut på det way to long!
Nu kommer känslan av ensamhet kännas extra stor och tung. Tills jag vant mig vid att inte ha någon alls där. Vi får se hur jag klarar av det, om jag kommer ut levande.
Och sommaren som är min värsta årstid. Då jag behöver någon som mest.
Kommer jag ut hel ur detta?
